Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Silverkvarnens hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag måste noga undersöka golvet i detta skåp,
ty det skulle kunna utgöras av en lucka.
Han klev in i skåpet och lade sig på knä för att
granska golvet, men efter en stund kom han ut igen,
sägande:
— Jag finner ingenting annat märkvärdigt med golvet,
än att det förefaller mindre dammigt än golvet
utanför. Det skulle kunna betyda, att det är rörligt.
Men jag kan icke se spår av vare sig hängslor eller lås.
Emellertid ställde han sig att noga betrakta skåpet
såväl utan som innan. Plötsligt utropade han,
pekande på skåpets innervägg:
— Se där sitter en spik, vars huvud är mindre rostigt
än de andra spikhuvudena, och till på köpet är spiken
ofullständigt inslagen. Den skjuter ju ut minst en
centimeter.
— Det har begagnats att hänga på, avgjorde
länsmannen.
Emellertid började Alf Grane att fingra på spiken,
och hur det var, så kom han även att trycka på
spikhuvudet. Det gav efter och därvid hördes en knäpp
som av en osynlig fjäder. Det lät som knäppningen i
ett gevärslås, då hanen spännes, och samtidigt sprang
ena ändan av golvet i skåpet upp vid pass en
decimeter. Nu fattade Alf i kanten och reste med lätthet
upp golvet, varvid blottades ett svart hål, vari
skymtade ändan av en brant trätrappa. Men samtidigt
framträngde ur öppningen en högst obehaglig lukt.
— Liklukt, utropade Alf Grane. Nu veta vi att vi
befinna oss på rätt spår.
Han tände lyktan och trotsande liklukten steg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
