Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Silverkvarnens hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned för trappan. Det dröjde dock ej länge förr än han
åter kom upp sägande:
— Jag stötte på en på glänt stående dörr, som jag
fullständigt öppnade, men luften där nere är så
förskämd, att lyktan knappast ville brinna. Så mycket
såg jag dock av vad som fanns bakom dörren, att
»Silverkvarnen» säkerligen inte bär sitt namn förgäves.
Vi måste dock först lufta ut hålan, innan vi stiga
ned för att undersöka dess innehåll.
De öppnade nu alla fönster i magasinet, på det att
den friska luften desto lättare måtte genom skåpet
tränga ned i den underjordiska gången. Därpå gingo
de på Alf Granes förslag ut och satte sig på en vacker
plats å åbrinken för att där avvakta den underjordiska
hålans utluftning.
De två andra ansatte nu Alf Grane för att få veta,
vad han sett.
— Det var inte mycket, svarade han, ty lyktan
hotade att slockna och jag själv att kvävas. Det enda
jag såg bakom den öppnade dörren var några glimtar
av blank metall, förmodligen silver.
— Såg du inte något lik, frågade länsmannen.
— Nej, svarade han, det gjorde jag icke, men min
näsa sade mig att ett sådant fanns.
De sutto nära en timme där ute i åbrinken,
naturligtvis ytterst nyfikna på vad en undersökning av den
underjordiska hålan skulle uppdaga och samtalande
huvudsakligen i detta ämne. Därefter fann Alf Grane
tiden inne att skrida till denna undersökning i
förhoppning att den underjordiska kammaren nu vore
någorlunda utluftad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
