- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
7

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gränsvärdshuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SILVERORMEN 7

fortsåtta med kortlapparna — visade sig värden med
en osande lampa, som han hängde upp i en krok i
takets mitt, samtidigt med att han av spelarna dels
fick otidigheler, som han tog med yrkesmässig flegma,
dels en beställning på en ny omgång visky, vilket mitt
i hundsandet kom honom att skina upp.

Äntligen ansåg doktorn att även han borde säga
denne värdshusets herre och innehavare några ord
med anledning av, att den rekvirerade föraren
fortfarande lyste med sin frånvaro. Men han hade knappt
öppnat munnen och fått fram ett par lystringsord,
förrän dörren ut till den av palissader omgivna
gårdsplanen slogs upp och en svartmuskig, kortväxt figur kom
intumlande och satte sig med en ofrivillig volt under det
stora bordet, som stod mitt på golvet.

Samtidigt inträngde genom den ganska trånga
dörröppningen ett par ungdomliga, resliga gestalter, av vilka
den ene just med en bred, bastant skosula förpassat den
svartmuskige under bordet, där han ännu satt kvar,
gnidande sig på det säkert mycket ömmande ställe, där
den hårda skosulan nyss träffat.

Nu skulle man tro, att detta störande avbrott borde
uppväcka åtminstone en viss undran hos de i salen
förut närvarande.

Men då kände man inte livet i Texas och ännu
mindre sederna på värdshuset »Leon negro» ...

Den formhgen insparkade fick i alla fall sköta sig
så gott han kunde, under det att även doktorn, som lärt
sig taga seden där han befann sig, fortsatte, vänd till
den nu för honom bugande värden:

— Någon förare tycks ni inte kunna skaffa mig i
dag åtminstone, så jag måste väl nu...

— Escusa, senor! avbröt värden med sin mest
skinande uppsyn. Vi ha honom ju redan här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free