Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 15
bens enda fönster var en glugg, försedd med en spräckt
ruta, och dörren en halv manshög lucka. En tomlår,
upp- och nedstjålpt, representerade kammarens bord,
och på detta stod en spräckt stenkruka, som kanske
innehöll vatten eller skulle komma att göra detta, om
gästen så önskade.
Detta var emellertid visst inte värdens mening, när
han med en av sina vanliga dråpliga gester mot
»bordet» rekommenderade sig med att som något högst
naturligt säga:
Vi ta väl upp en flaska vino superfino? Men
vilken sort behagas?
— Ingen sort alls.
— Aha, begriper!... Alla seflores från
Nordstaterna föredraga ju visky.
— Jag super inte.
— Nå, den saken kan jag nog också fatta. — Men
mellan att supa och att taga sig en liten sängfösare är
det minst lika lång väg som härifrån till månen. Här i
trakten är det dessutom rätt svalt om nätterna. Och så
ha vi dessa fördömda coyotes, som vi säga i Mexiko,
och som om nätterna aldrig lämna oss någon ro.
— Menar ni präriehundarna?
— Alldeles precis, senor! Ni känner till dem?
~ Låt dem tjuta, gärna för mig.
— Som senor behagar... Jag tillåter mig önska
en angenäm sömn... Buena noche! God natt!
Under för handen varande omständigheter kunde
denna med en snirklad bugning framsagda önskan väl
närmast tagas som ett fräckt hån. Men hur som helst
var det med stor tillfredsställelse som doktorn nästa
minut såg sig vara ensam i det usla kyffet. Han
skulle nu försöka att inrätta sig där så gott han kunde,
vid skenet från en usel ljusstump i en trasig lykta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
