- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
19

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.Posadans hemlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SILVERORMEN 19

Var det i dröm eller verklighet han hörde detta
sakta skrapande ljud?... Han kunde inte klargöra
detta för sig, där han ännu långt ifrån vaken halvvägs
satte sig, stödd på ena armbågen. — Men efter hand
som han kunde samla sina sinnen, kom han till den
övertygelsen, att det var hans s. k. rum, som ljudet,
det besynnerliga skrapandet, gällde.

Vad var det som nu stod på?... Var det någon,
som tänkte bryta sig in genom taket? ... Här på »Leon
negro» kunde man ju bereda sig på vilka oangenäma
överraskningar som helst.

iWinter hade instinktivt placerat sig så, att han låg
längs efter den vägg, på vilken kammarens ena dörr var
belägen. Mot denna hade han ställt det improviserade
bordet. Med detta och hans egen kroppslängd fylldes
kyffets ifrågavarande kantlinje. I rät vinkel mot
fotändan på denna linje stod den s. k. sängen,
uppskjuten mot det diagonalt liggande hörnet. Och i denna
säng hade Winter observerat åtskilliga lumpor, som väl
skulle föreställa sängkläder.

Det var mest dessas tvivelaktiga renhet, som
avskräckte honom till och med från försöket att i den
sängplatsen söka vilan. Men han mindes, att han likväl
rört om ett tag bland dessa lumpor och rört ihop dem
till en hög utan att rätt veta varför.

Det besynnerliga, stundom knappt hörbara
skrapandet mot kyffets golv fortsatte... Men plötsligt var det
som om låren, vilken stod för dörren, började giva
efter... Han kunde känna, hur den alltmer pressades
mot hans fötter, så att han måste sammandraga dessa
för att inte bliva klämd, om han längre sökte att hålla
dem raka.

Vad Stod på?...

D:r Winter hörde inte till de rädda naturerna, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free