- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
27

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.Posadans hemlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SILVERORMEN 27

som en panter, störtade sig på revolvermannen, varvid
han tagit ett hastigt, men ytterst noggrant sikte på,
hur denne höll vapnet vid eldgivningen.

Inom bråkdelen av en sekund hade han fått ett
jättefast grepp om dennes högra handlove, som han
med ett nytt grepp efter den japanska
jiu-jiutsu-meto-den låste fast och på samma gång hela armen, varvid
karlen gav ifrån sig ett vrål av smärta.

Vid detta grepp släppte han revolvern till golvet.
Den föll rakt ned på angriparens ena fot, men kunde
inte genast av denne fångas såsom han nu var
upptagen med att hålla banditen »låst», men därför ännu
ej oskadliggjord, om han släppt honom.

Men skyndsamt hade Winter med hela tiden
behållen sinnesnärvaro satt sin ena fot över vapnet, då
karlen började skrika:

~ Stöt ned honom, Bobby, stöt ned!

Den såte vännen Bobby hade emellertid tydligen
fått annat att tänka på, om han nu strängt taget
tänkte något alls. I alla fall bevärdigade han inte sin
vän med ens ett jota till svar, och Winter började redan
hoppas, att han jämförelsevis lätt skulle kunna draga
sig ur denna obehagliga, nattliga scen i det ruskiga
gästrummet, då han plötsligt kände, hur ett par starka
armar i mörkret slingrade sig om hans ben, så att han
ej kunde röra dessa ur fläcken, utan stod där som
fastnagladi

Vilken sekund som helst kunde han nu också vänta
sig det redan förut tillärnade knivhugget. Och det var
inte utan, att det inte längre blev honom möjligt att
kvarhålla den andra, vilken av vridningen nu stod
fram-åtböjd som en sprättbåge.

Det var i denna nya, överhängande fara, och
fortfarande med känsla av att hans ena fot stod kvar på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free