Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 29
sin tyngd över värdens tjocka la-opp, som tungt
sjunker samman, hårt pressad mot marken.
Svaret blir endast ett stönande. Men i samma stund
slås en dörr upp i gången och där visar sig ännu en
galgfågel, just den rekommenderade don José — med
en lykta i handen...
När han får se, hur husbonden råkat illa ut, vill
han skynda denna till hjälp, men tvärstannar, då
mannen på krögarens rygg ropar med befallande skärpa:
— Upp med händerna, annars!...
Den mot drängen riktade revolvern kompletterar
mycket begripligt vad som annars skall ske. Och
drängen blir stående där med upplyftade armar och med
minen av ett levande frågetecken.
.Winter känner alltmer sin styrka. Vapnet, som
han håller i sin hand — och som han genast funnit
vara detsamma, som man stulit från honom på något
oförklarligt sätt — ger honom tillsvidare allt det skj^dd
han kan önska.
Men hur skall det gå i fortsättningen?
Värden har hunnit hämta sig, men vet tydligen inte,
hur han i detta fall skall uppträda. Han börjar skruva
sig under den besvärande tyngden, men Winter ger inte
efter utan säger barskt och med en liten törn i ryggen
på den nedpressade:
—- Rör er inte, för då kan det gå illa. Nu känner
jag denna posadas hemlighet.
— Vad behagas? Är det kanske inte jag, som är
herre i huset? låter det nu med uppmorskad stämma,
men ändå åtskilligt svävande.
— Inte nu åtminstone... Men det är en ren
skandal, att ni någonsin varit det, eller rättare värd för en
rövarkula...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
