Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den sista tändstickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 49
söka Sam. Han passerade den långa korridoren,
lysande sig med en sticka, och kom på så vis fram till
trappan, som även den var mörk.
Intet som helst hinder mötte honom. Allt var
fortfarande gravens tystnad. Man kunde inte gärna
tro annat än att varenda kotte lämnat huset i
brådskande flykt för att komma undan den tydligen på
orten mycket fruktade apachehövdingen.
När läkaren kom ned i den halliknande
tamburen, från vilken dörrar ledde till de kringliggande
rummen, och en bredare sådan till ett slags loggia eller
öppen pelarveranda, som vette åt en mindre, inbyggd
gård eller ett slags patio, där man hade planterat en
del exotiska växter med jättestora bladverk, tyckte
han sig ett ögonblick förnimma steg, brådskande och
raskt bortdöende. Men nästa sekund var det lika tyst
igen, så att han mest var böjd att tro, att han hört fel
med hänsyn till de där stegen.
För att komma ut till den stora av palissader
omgivna förgården, måste han passera pation och den
motsatta pelaregången till detta en tid mycket förnäma
hus, som sades ha blivit uppfört av en rik spansk
guvernör, medan även denna del av Nordamerika tillhörde
spanjorerna.
Han hade väl hunnit mitt i pation, då han
tvär-stannade vid ett ljud, som lät som ett kort, mycket
hastigt kvävt rop, nästan liknande en kvinnas nödrop,
och som kom liksom från något av de många rummen
i detta hus, som av någon texikansk ägare blivit kallat
med det engelska namnet Ironside, troligen emedan
det av denne blivit i viss mån ganska starkt befästat.
När det hastigt förflyktande nödropet inte vidare
lät höra sig, hur mycket d:r Wood än lyssnade,
fortsatte han med en alltmer stegrad känsla av bekläm-
S. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
