- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
62

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Spöket, som slogs med påk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 AXEL KERFVE

vara mästare i sådana konster och i långt högre grad
än att slå till med en påk.

När Sam nu även släppte greppet om karlens strupe,
sjönk mannen som en säck mot golvet. Det kunde
således tyckas, att han fått så mycket han kunde tåla
vid, men Sam var i alla fall på sin vakt.

Som han redan visste var han i en hast skulle få
tag i tändstickorna, var han med ett raskt språng
framme vid byffén eller sidobordet och fick lika raskt eld
på ett ljus. Om möjligt ännu fortare vände han sig om
för att giva akt på den stukade angriparen, men fick
nu till sin obeskrivliga häpnad se, att rummet var —
alldeles tomt 1...

Det var inte utan att denna nya erfarenhet i
mycket hög grad nedsatte den annars ständigt modige
gossens eller unge mannens mod.

Detta försvinnande utan ett ljud och fort som
tanken, gav Sam onekligen intryck av, att han kämpat med
ett andeväsen — eller mer vulgärt kallat spöke. Och
som det i varje mänskligt väsen sedan urminnes tider
och som arv från gångna mindre upplysta släktled
ligger kvar ett större eller mindre drag av vidskepelse
eller övertro, så kunde han först inte annat än stå där
och stirra på den fläck, där han nu, mänskligt att
döma, borde ha funnit angriparen, med vilken han
nyss haft en nog så allvarlig dust.

Men där fanns intet att se... Mannen, vilken han
nu hade varit, var absolut försvunnen!

Om inte Sam ännu känt axeln ömma efter det
våldsamma slaget — och därtill en viss stelhet i händerna,
med vilka han nyss hållit denna mystiska
uppenbarelse fjättrad — skulle han kunnat satt sitt liv i pant
på att allt detta endast varit en högst obehaglig dröm
liksom han en natt många år tidigare vaknade, efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free