- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
74

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Stridsropet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74 AXEL KERFVE

blekansiktena själva voro på flykten, sannerligen Sam
visste vart.

Att här uträtta något alldeles ensam förstod Sam
skulle vara att kanske i en hast sätta det hela på
spel. Men hjälpen måste sökas på närmaste håll. Och
då fanns ingen annan att välja på än en ende,
nämligen Långe Bob.

Det var nu med en känsla av fruktan som det flög
i Sam, att det ju också kunde hava hänt denne Bob
något... Nu var det nog mer än ett par timmar, sedan
han senast skilts från honom och de tre hästarna.

Vad hade inte kunnat på denna tid hända även
honom?... Själv hade han sannerligen fått så det
gärna kunnat räcka med äventyr åtminstone för den
allra närmaste tiden. Och ändå kvarstod nu detta,
som kunde bli värst av allt... att råka i klorna på de
lika skoningslösa som blod- och hämndtörstiga
apa-cherna!..,

Visserligen voro ju dessa i sin goda rätt.

De vita hade sedan århundraden inkräktat på deras
land, deras väldiga jaktmarker. De vita hade spritt
dem som agnar för vinden, hade bränt deras hem,
mördat deras kvinnor och barn och alltmer utrotat
deras krigare med bättre vapen, än rödskinnen länge
haft att möta angriparna med. Med våld och list
hade de farit fram i alla väderstreck, från hav till
hav, över berg och pampas och savanner. Ja, även
in i de djupa skogarna, där det snart inte fanns kvar
något för dem, de vilda skogsmännen att leva av. Och
vad de inte förmått med sina välskjutande eldvapen,
hade de förmått med list och med sitt farligt frestande
eldvatten, indianens liksom de vitas farligaste fiende.

Allt detta visste även Sam. Och han hade ofta utan
att vara bekajad med sentimentalitet, känt medömkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free