- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
82

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Domaredansen och de onda andarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82 AXEL KERFVE

en svindlande avgrund och på en betydlig höjd, som
lämnade en mycket storartad utsikt.

Vart han än såg var det dock endast svindlande
raviner och hisnande stup, vilka ledde ned till en s. k.
cafion, av floden genom berget urhålkad vattenväg,
på sina ställen så smal, att då han tittade dit ned,
tycktes de båda väldiga bergväggarna flyta samman
Över det mellan dem framströmmande vattnet.

Det var ljudet av detta han hade hört, sorlandet av
en biflod, som längre ned gick att förena sig med Rio
Grande del Norte, den mäktiga gränsfloden. Och efter
allt att döma måste det ha varit i denna biflod, i en
dylik canon, han tumlat ned längre upp efter
sammanstötningen med indianen, som i mörkret nappat efter
honom.

Han ryste vid denna tanke, när han liggande på
magen invid det väldiga djupet stirrade ned i
detsamma. Hade slumpen fogat det så, att det varit på
denna eller en liknande punkt han nedstörtat, skulle
det genast ha varit slut med honom.

Det var en ohygglig, svindlande remna, som syntes
likt en ofantlig jätteviadukt ha blivit nästan som sprängd
genom det mäktiga bergsmassivet, och det syntes
honom nästan som ett under, att han nu kunde befinna
sig på denna höjd.

Stigningen från det håll han närmat sig denna ravin
hade emellertid — såsom han nu kunde se — inte
varit så värst brant. Men nattens kyla och de
genomsura kläderna hade helt visst gjort att han kommit
upp för denna stigning fortare än han trott sig fäi-das.

Men om mörkret varat endast ett par minuter till?
Ja, han kände, att han blev stel inför denna tanke.

Han såg sig omkring med en av skrämsel nästan
vrvaken blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free