- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
96

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I skallerormarnas håla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96 AXEL KERFVE

Man tyckes hos dessa indianer inte heller vara i
behov av att sälja något. Även på de kargaste platser
synes naturen fylla deras små fordringar på livet. Reda
pengar ha de ingen vidare användning för och taga
aldrig mot sedlar, emedan dessa av dem ej kunna
förvaras. Nu ville oturen att de pengar Sam hade på
sig, just mest voro sedlar och amerikanska, emedan
han ännu inte bytt ut dessa mot mexikanska siiverpesos
eller mot centavos, av vilka det går hundra på en
peso. Alltså inget hästköp.

Det blev att lunka och småspringa. Och vägen
visade sig vara längre och mer besvärlig än Sam
fruktat. Han märkte alltmer, att den gångna nattens
äventyr fört honom alldeles otroligt ur spåret och att han
måst följa med virvlarna mycket längre än han
föreställt sig.

Hur mycket klockan kunde vara, när man stannade
vid en klyfta, då solen dalade bakom en skyskrapande
bergstopp, visste Sam inte, ty hans ur hade stannat
under den nödtvungna simturen. Indianen sade
emellertid, att det vilket ögonblick som helst skulle bli
mörkt och att det i den terräng man nu komme till
skulle bli ogörligt till och med för honom att taga sig
fram i mörkret.

Sam kände även, att han måste njuta någon vila,
om det inte skulle bli alldeles slut med honom.
Krafter kunde också behövas att uthärda det som ännu
återstod.

Man gick in i klyftan, där Carichico helt behändigt
gjorde upp en eld så att skenet inte spred sig ut genom
hålans ingång, som var mycket trång och ytterligare
maskerades med täta grenar. När detta var gjort och
han ur en närbelägen källa, som han med
tarahuma-rernas skarpa spårsinne snart fått reda på, i en läder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free