- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
110

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I posaderons våld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 AXEL KERFVE

att kanske hela området där han nu befann sig
vimlade av dessa farliga kräldjur, och att det kunde bero
bara på en lycklig slump att han inte under dagens
lopp blivit någon av dessas offer. Och det var denna
tanke, som nu isade honom så att han kände hela kårar
av kyla över rj^ggen.

Ett ohyggligt land, tänkte han, där både människor
och djur synas vara lika farliga. Hur mycket lugnare
var det då inte i gamla Sverige! — Ja, det var inte
utan att han hellre skulle velat vara hemma igen och
suttit på skolbänken från morgon till kväll än på detta
lömska sätt kunna möta döden vid varje steg han tog.

Men det var så dags att tänka på detta nu. Här
gällde det framför allt att inte tappa kuraget och att
inte domna av. Ögon och öron måste vara ständigt
på spänn.

Tyst! ... Var kom detta nya ljud ifrån? ...
Sannerligen lät det inte som trav av raskt löpande hästar.

Skulle det vara möjligt, att den hygglige indianen
redan kunde vara tillbaka?... I så fall hade han
verkligen varit rask med besked ... Och så med
hästar... Vadan han med stor sannolikhet måste ha
träffat Långe Bob, som han väl nu hade med sig.

I glädjen över denna förmodan var Sam nära att
hojta till för att väcka de väntades uppmärksamhet.
Men han stannade vid blotta tanken, emedan han på
samma gång kanske skulle skrämt de farliga ormarna
och så i en hast haft dessa kring sig.

Om det var Carichico med Långe Bob, så hittade
de nog fram till honom ändå. Att hojta så här i
urskogen, medan han var alldeles ensam kunde nog ha
sin stora risk, även om skallerormarna därav inte läto
sig störas.

Ljudet av hästfötterna ingav Sam emellertid nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free