Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En farlig tillflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 117
XL
EN FARLIG TILLFLYKT.
En lång stund visste Sam rakt inte, hur han skulle
kunna bära detta nya slag.
Av hela den lilla expeditionen skulle det på detta
sätt endast vara han själv och de få tjänarna, som inte
råkat ut för att ha mistat friheten. Ja, kanske att inte
ens tjänarna nu voro i stånd att, om han kunde finna
dem, vara honom till någon nytta.
Dessutom, hur var det väl med honom själv?
Där satt han i det stora trädet och vågade knappt
andas. Inte visste han hur länge han skulle nödgas bli
sittande där utan andra vapen än en kniv, som
sannerligen nu var av mycket ringa nytta?
Om han åtminstone kunnat strypa ett par tre av
dessa galgfåglar med sin lasso... Men ännu bättre,
om han haft en god bössa eller en revolver...
Kanske skulle han då med några välriktade och snabba
skott ha klämt dem, han inte kunde driva på flykten.
Men, ack!... Detta var endast tomma önskningar.
Och där låg svågern så gott som livlös och bestämd
för... ja, Sam kunde ju inte veta vad.
Och så skulle åter den kolsvarta natten komma ...
I alla fall måste nu något göras. Det kunde ej gå
av för mindre än att den stackars svågern måste
räddas ur dessa vilda sällars klor, fast det för ögonblicket
såg alldeles hopplöst ut att lyckas med den saken.
Emellertid hade skälmarna nu råkat i träta med
varandra rörande den försvunna viskyflaskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
