- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
123

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En farlig tillflykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SILVERORMEN 123

värdshusvärden, som inte alls var någon modig man.
Kanske det är dessa som tagit bössorna?

— Vansinne!... Försök nu att hålla dig rak, din
arma viskybuk. Bössorna stodo nyss här mot trädet,
och här finns inte minsta spår av apacher och inte av
andra rödskinn heller.

— Säg inte det, sade mannen som lyssnat mot
marken och fortfarande låg kvar i nästan samma ställning.
Här ha vi tydliga spår. Ja, precis fyra fötter. Ett
par sandaler eller mockasiner och... sannerligen är
det inte också av ett par texikanska cowboysstövlar.
Leta pojkar! Vi måste se vart dessa spår leda.

Det klack till i Sam, när han hörde detta mitt i
alla de funderingar, som nu kommit över honom, med
anledning av åtskilligt, som han fått höra genom dessa
skälmar och som gav honom lösning på mycket, som
han inte förut kunnat få någon klarhet uti, bl. a.
svågerns långa bortovaro.

Men skulle man nu finna hans gömställe?... Och
skulle han då kunna reda sig?

— Här går ett spår, hördes Conny säga, i det
han uppmärksamt letade på marken. Se här!... Måste
vara en indian, men inte någon apache, efter vad jag
känner till om deras fötter. Den som gått här har inte
så starkt inåtböjda tår som en apache, men kan
mycket väl vara en tarahumar.

— Och den här, sade en annan, pekande på
spåren efter Sams fötter, tycks verkligen ha varit skodd
som en cowboy. Fötterna rakt ut, så någon indian
är det inte. Men vart i all världen kan den ha tagit
vägen?... Spåret slutar här alldeles invid trädet, men
går inte från det igen.

Nå, nu visste då Sam, vad klockan för hans del
var slagen. Och han satt där nu alldeles som på nålar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free