Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Ur det brinnande bålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 127
in att döda. Domen över dessa mäns brott finge höra
lagarna till.
Men det blev svårt att få dessa träffar, ty det
mörknade mycket hastigt. Inte heller satt han längre
så bra till, sedan de upptäckt att någon måste finnas
där i trädet, någon, som på ett eller annat sätt lyckats
komma över deras bössor; sannolikt kunde de inte bli
kloka på hur.
Hallå, Conny! hördes nu Sebastino hojta. Släpa
in den där kraken till de andra i grottan. Här ligger
han bara och skräpar.
— Rätt så, din gamla doggsvans! Kanske du
tänker ta dig en sväng kring den här sköna nattbrasan ?...
Men inte mig emot. Här skall du finna gott sällskap.
De andra skrattade rått åt denna invit till dans.
Detta sätt att straffa en bösskytt var då något nytt,
och så med dans alldeles som när rödskinn hoppa
kring sina offereldar.
Och han ropade på nytt:
~ Nej, Sebastino!... Med visky till blir den
dansen ...
Karlen stannade mitt i meningen. Från grottan
där intill kom ett genomträngande rop, ett rop av stor
smärta och på samma gång efter hjälp.
Även Sam hade hört detta rop, och det stod genast
klart för honom vad som kunde vara orsaken.
Ja, så måste det vara 1.,. Någon av de dit
insläpade slagskämparna, Carlos, taffeltäckaren eller den
f. d. cowboyen Johnny måste ha blivit biten av en
skallerorm...
Lyckligtvis var hans svåger ännu inte insläpad till
de andra utan låg fortfarande i gräset helt nära trädet.
— Vad står på? sade Sebastino likgiltigt som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
