- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
130

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Ur det brinnande bålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130 AXEL KERFVE

helt plötsligt bliva upptäckt och möjligen av de nu
vilt uppretade och svärjande männen på fläcken
nedskjuten.

En oerhörd hetta utvecklades från det brinnande
jätteträdet. Det blev omöjligt att vara det närmare
än på femton ä tjugu meter. Men ännu måste Sam
hålla ut och sökte så gott han kunde skydd av
stenen, som var ungefär av manshöjd.

Den väldiga brasan såg ut att kunna vara länge
och hotade att bli oändligt mycket större. Ty gång
efter annan kastades gnistor och bränder mot de
intill varande träden, och skulle med dessas antändning
helt visst sätta eld på själva den stora urskogen, som
sträckte sig utefter den betydande sierran.

Trots att han själv led av den oerhörda hetta, som
redan utvecklades, hade han för ögonblicket endast en
tanke för, hur han skulle kunna rädda svågern.

Denne hade nu blivit släpad bort till hästarna,
visserligen inte för att han skulle på detta lätta sätt
undgå att bli levande bränd, utan därför att den snikne
don Sebastino fortfarande hoppades på att kunna pressa
ut en stor lösen för honom, enär de från Winter stulna
handpengarna inte alls representerade den summa, som
han på detta sitt lömska rov väntat komma över.

Sam måste riskera allt till det yttersta.

Det blev ingen tid att längre ligga där bakom stenen,
när han nu såg värdshusvärden — under det att de
andra ännu stodo rådvilla framför grottan gå fram
till de räddade hästarna, där han plötsligt kastade upp
d.r Winter på en av dessa och i en blink satte sig upp
bakom denne och innan någon av de andra visste
ordet av gav sig i väg!

Tydligen var det hans mening, att på detta sätt i
tid rädda sig själv undan med sitt byte, för vilket han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free