Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Ur det brinnande bålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 131
nog ännu på ett eller annat sätt tänkte utpressa den
lösen han talat om.
Vägen tog han åt samma håll som det varifrån han
kommit.
Han ville därmed helt visst vilseleda de andra,
som fortfarande sysslade med Carlos och Johnny, vilka
blivit framdragna — kanske också ormbitna.
Sam greps av en vild idé.
Utan att tänka på risken, rusade han med sin bössa
bort från stenen för att söka genskjuta den flyende.
Utför branten gick det med svindlande fart. Det
gällde ju att inte låta den andre komma undan.
Men det var ett huvudlöst företag i det nu
rådande mörkret. Och lika huvudlöst var det att
ridande söka fly. Ty där skenet från det väldiga trädet inte
längre lyste upp terrängen, där blev det alldeles
kolsvart.
Men ännu fanns det strimmor av detta ljus och
således ännu något hopp. Och Sam gensköt allt vad
han kunde.
Jo, där måste den flyende fram. Och just där låg
nu Sam mellan ett par nedblåsta träd alldeles i den
flyendes väg. Han låg där med bössan tryckt mot
kinden och väl beredd.
Nu hade han gott håll och fint korn på ryttaren.
Pang!
Han såg Sebastino vackla och hästen stegra sig för
den oväntade smällen.
Nästa sekund gledo både Sebastino och doktorn ur
sadeln och tumlade till marken.
I samma stund hördes ett vilt vrål från de lurade
banditerna, som nu upptäckt, att ledaren lämnat dem
med bytet. Och man kom tydligen för att hämta honom
åter, alla vrålande av raseri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
