- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
134

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Långe Bob rycker upp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134 AXEL KERFVE

här i buskaget voro de nog inte säkra. Innan han visste
ordet av, kunde spårandet börja för att söka fler än
de redan infångade. Och då var det nog knappt med
att vidare kunna komma undan. Men skulle något
försökas, så vore det just nu och medan apacherna ännu
voro fullt sysselsatta med dem de fått tag i samt i
skydd av nattens mörker.

Sam tog en hastig överblick av situationen och
sökte spåra den väg, som nu möjligen vore bäst att
taga. Åt ^let håll där apacherna voro hade det blivit
ljusare, sedan ännu ett par stora träd råkat i brand,
vilket Sam redan insett måste ske. Och de väldiga
flammorna, som lockat dit vildarna, kastade ett ännu
skarpare sken ned 1 den djupa dalen, från vilken Sam
väntat att få se Carichico och Långe Bob komma.

Dit ned måste han! Endast åt detta håll var
räddningen att söka. Men inte rakt ned, där han hade
väldiga stup, utan mera åt söder, således längre ned i det
mexikanska landet.

På vinst och förlust gav han sig i väg, sedan han
konstaterat, att svågern fått ett bättre läge och att
bössan fanns lätt till hands. Kanske kunde han komma
till någon ort, där han kunde påräkna att få svågern
på benen igen, om han inte redan vore för svårt
medtagen. Och sedan ...

Ett vinande ljud, och Sam rycktes ned av hästen!

Det var en mästerligt kastad lasso, som dragit ned
honom, men i samma stund hörde han någon väsa på
engelska:

— God vän... Tyst!... Inte ett ord!

Sam kunde av häpnad och skrämsel inte heller
få ett jota över sina läppar. Han låg där raklång på
marken med den över honom slungande lasson, så att
han inte fick armarna ur fläcken. Och rösten fortsatte:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free