Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Långe Bob rycker upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 139
de redan också fått tag i honom, där han föll av
hästen.
I så fall för oss ett mycket svårt öde.
— Hur så?... Oss ha de ju inte för det.
— Nej, men fortfarande min syster. Och det år
för hennes skull som vi nu kunde behöva att ha den
där Sebastino här, om vi skola få henne utväxlad.
— Ho, ho!... Nu börjar jag begripa... Men i
alla fall är den saken nog väl sent påtänkt. På samma
gång vi söka få hit honom, kunna vi bli fast själva.
Och hur skall det sedan gå att komma loss? Nej, då
sitta vi nog där hela slurven och ha sedan ingen annan
än Bill och den arma Zampa att lita på. Dessutom
vet jag verkligen inte, om någon av dem ännu är att
räkna med. Mycket möjligt att de äro fast, om inte
Bill varit knepig att kunna överlista de röda
spårhundarna, som sedan i förrgår varit envisare än
någonsin, åtminstone i det jag varit med om. Sannerligen
var det inte en ren flax, att Garichico fick tag i mig,
där jag i El Paso sökte mr Winter och utan en aning
om att jag skulle komma hit och träffa både honom
och master Sam, som jag verkligen börjat frukta att
aldrig mera få se i det här livet.
— Hur som helst är det nu enda räddningen för
min syster, att vi få hit Sebastino.
— En mycket riktig tanke såtillvida, att den bara
blir svår att utföra.
— Det är detta som återstår att se.
— Blev han svårt sårad?
— Endast i armen, efter vad jag tror.
— Aj, aj!... Då har han allt kravlat sig undan
själv och ligger nog inte att hämta, där ni släppte
honom. Han fick ju också mest själv att frukta av det
där bålet, han tände på åt er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
