Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. De spökande händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 AXEL KERFVE
Det ena tjutet genomskar det andra, och det
prasslade och knakade där de bro to sig fram. Men mörkret
var fortfarande både skyddande och besvärande för
dem båda, de flyende och de förföljande.
Snart kunde Sam inte se skymten av Långe Bob.
Och innan han visste ordet av, tumlade han över en
rot och slog i samma stund huvudet i en sten, så att
han förlorade sansen.
Långe Bob kom tillbaka till de väntande, men utan
Sam.!... Den infångade, don Sebastino, slängde han
ned på marken som en säck — för att efter en stunds
väntan åter begiva sig ut, denna gång för att se, vad
det blivit av den unge Sam, vars mod och raskhet han
med varje dag lärt sig att alltmer uppskatta.
Men hur han än sökte, fann han nu varken Sam
eller några apacher, hela skogen var som utdöd.
Endast på avstånd hördes vildarnas tjut, där de dansade
sina hemska krumsprång kring sina offer.
När han sökt en god timme och på alla sätt sökt
kalla på den efterblivne, måste han vända om till de
väntande. I skogen kunde han inte längre denna natt
vara till någon nytta.
Men han kände sig som om det varit hans egen
bror, som han på detta vis förlorat, och han lovade
sig heligt, att allt det han kunde göra för att återbringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
