Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den store anden har talat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 149
red den allra grannaste, en ännu tydligen ganska ung
apaclie med stolt uppsyn och skrudad i en glänsande,
vit filt, under vilken framblixtrade kolvar till ett par
rikt inlagda karbiner samt några lika granna knivar
och därtill den oundvikliga tomahawken, som hängde
i en med glänsande stenar rikt besatt rem.
— Goo-wah-tah!... Goo-wah-tah! skränade nu alla
rödskinn med full hals, i det de hälsande kastade sig
framstupa på fläcken, där de stodo. Och från skogen
längre ned hördes samma rungande rop som ett
dånande eko.
Denne stolte man på den vita hästen var tydligen
apachernas mycket omtalade hövding. Silverormen, och
denne hade Sam således aldrig förr sett.
Mannen var verkligen värd att betrakta som
kanske en sista nobel representant för de utdöende röda
skogsmännens mest imponerande hövdingar.
Men där fanns en annan, som vann Sams intresse i
ännu högre grad, en ung kvinna, som red alldéles
bakom hövdingen, på sidorna omgiven av henne vaktande
ryttare.
Denna kvinna var Sams syster, d:r Winters hustru!
Det var således sant... Även henne hade apacher-
na fått i sitt våld____ Även henne hade de utsett som
gisslan, som med livet eller med förnedrande slaveri
skulle sona de båda lömska ladronchefernas mord på
Silverormens fader.
Och vilken ser han nu där, bunden till händer och
fötter, släpas utefter marken av några resliga, nästan
nakna rödskinn?... Ja, vilken, om inte den falske
farmaren på Ironside, ladronen Fernando del Oro.
Gång på gång hårda slag av buffelhudsremmar
över hans nakna rygg, och för varje gång ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
