Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månesköldarne syntes hugade att gå sin bana
ljudlöst likt månen, som enligt en saga skulle varit
deras hedniske stamfaders vän och givit honom
en silverskära. Bland de många vartecknen och
på förfäder häntydande sinnebilderna å slottets
väggar syntes likväl månskäran ingenstädes utom
över porten till örtagården, men där var hon lagd
under den heliga jungfruns fötter och sålunda
kristnad. Sporde någon riddar Bengt om den
underliga sagan, gjorde han med handen en
avvärjande åtbörd, om han ej gjorde korstecknet, och
svarade blott: – Det var i hedna tider. Mer sinnad
att ordrikt giva besked om saken var trotjänaren
Rasmus skytt.
Folket i bygden visste, varför tystnad låg över
Ekö och Ekösläkten. När kristendomens budbärare –
de tre, vilkas bilder över portalen lyfte
blickar och händer mot himmelen – hade visat
sig inne i Småland och från dess ättehögar börjat
tala om vite Krist och helige fadern i Rom, hade
den bland Månesköldarnes förfäder, som då levde,
ivrat emot dem, samlat folket på helgedomsbackarne
och i offerlundarne och manat det till
trohet mot den outgrundlige Oden, den vite Balder,
den väldige Tor. Till dessa avgudars ära
sjöng han vid harpoklang, säges det, sånger så
mäktiga, så trolska, att folket tyckte alla skapelsens
röster samstämma med dem. Det förhärdade
fördenskull sitt hjärta mot evangelium och drev
dess sändebud bort. Därför låg tystnad över Ekö
och Ekösläkten. Men tystnaden var nu icke
samvetstung, såsom den förr lär hava varit. Sju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
