Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Singoalla.
Så hände en sommardag, att Erland återvände
från en jakt.
Överst på en kulle i skogen växte en gran,
ung och smärt, men högre än alla omgivande
träd. Hennes topp syntes från slottsfönstren över
den kringliggande skogen, och när hon tecknade
sig mot en röd aftonhimmel, var det, som om hon
längtande skådade ut i världen och önskade sig
fjärran till palmernas land.
Nedanför kullen sorlade en bäck över sand
och kiselstenar på sin väg till sjön. Bäcken hade
längre in i skogen en bråkig vandring mellan
mosslupna stenar och hundraåriga trädrötter, men här
utbredde sig hans stränder till en gräsmatta, där
blå, vita och röda blommor prunkade. Här satt
Erland ofta, glad åt furusus och enslighet; hit
ställde han även nu sina steg för att dricka av
bäckens friska vatten. Käck och Grip, de båda
hundarne, följde honom.
Hunnen upp till kullens topp stannade han
förundrad, ty nedanför skådade han något ovanligt.
Där satt vid bäcken en flicka. Han såg ej hennes
ansikte, ty hon blickade icke åt honom, men han
såg kolsvarta lockar, gjutna över blottade skuldror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
