Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du är en vacker flicka, sade han, men
mycket ovanlig... Vill du, tillade han betänksamt,
att jag skall döda den andra hunden, eftersom
han är ond på dig?
– Nej, svarade flickan och stack dolken i
slidan, som hon bar i ett bälte, hunden är
oskyldig, ty de djuren äro sådana, som deras herrar
vilja, att de skola vara. Men du själv måste vara
en hård och elak pojke.
Och den okända lockade på Käck, som på
en vink av sin herre nalkades henne krypande.
Flickan smekte hans lurviga huvud.
– Förlåt mig, sade Erland, du har rätt: jag
är hård och elak, men tro icke, att jag hetsade
hunden. Jag ville dig intet ont.
– Jag vill tro dig. Hon såg med en djupare
blick i Erlands ansikte. Bor du här i grannskapet?
– Ja.
– Farväl, sade flickan. Vi träffas visst icke
mer. Hon var redan färdig att ila in i skogen,
då Erland, vaknande ur en dröm, höjde sitt huvud
och utbrast:
– Nej, nej, stanna!
Han sade detta med sådan ton, att den okända
vände sig om.
– Låt mig veta, vad du heter, sade gossen
och tog hennes hand.
– Du är nyfiken.
– Nej, jag bryr mig icke om ditt namn, om
du endast vill säga mig, varifrån du är, och varför
vi aldrig mer skola se varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
