Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Längtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
porten, hälsade junkern och öppnade för honom.
Genom en valvgång mellan munkarnes celler gick
Erland till bokrummet, där priorn vanligen dvaldes.
Det var ett medelmåttigt stort rum med välvt tak
och ett fönster, högt, bågigt, med många små
blyinfattade rutor, starkt brända av solen, så att de
utanför stående björkarna, när de vajade för
vinden, syntes som gröna skuggor. Väggarna voro
klädda med bokskåp, sirade av bildverk; de i
kalvskinn bundna böckerna stodo med kedja och
lås fästa i väggen. Till låsen ägde priorn
nyckeln. Varsamhetsmåttet hade ett tvåfaldigt syfte:
att skydda de oskattbara verken mot tjuvhänder
men ock att hindra munkarne nedtaga och läsa
böcker utan priorns vetskap, ty, som han sade,
många av dessa verk voro skrivna av romerska
hedningar och farliga för oprövade sinnen.
Men lärjungen steg dag för dag i lärarens
ynnest. Så hände en vinterafton, då Erland satt
vid hans sida i bokrummet, att priorn slog igen
den »kyrkofader», i vilken de läst, och med ett
betydelsefullt anlete gick till bokskåpet, frigjorde
en annan bok ur hennes fängelse och lade den
framför lärjungen.
Han är icke längre barn, sade priorn till sig
själv; hans förstånd mognar märkbart; jag tvekar
icke att under min ledning låta honom läsa denna
bok. Den är farlig. Men det är just en sådan
fara, som väntar hans ålder och kan göras mindre
farlig genom en äldre vän.
Det var skalden Ovidius’ bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
