Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erland och Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erland och Singoalla.
Erland hade i början lyssnat till paterns
berättelse, som föreföll honom märkvärdig och rörde
folket Singoalla tillhörde; men snart drev honom
oron ur salen: han vandrade från rum till rum
i slottet, ilade uppför vindeltrappan till den högsta
tornkammaren, skådade ut över sjön och skogen
och lyssnade till klangen av de klockor, som
därifrån pinglade på det främmande folkets hästar,
sprang så åter nedför trapporna till slottsträdgården,
som, välvårdad men liten och omgiven av
stenmurar, fanns på slottets södra sida, där
aftonsolen nu göt rödgul glans över fru Elfridas
blommor och köksväxter. Dock icke heller där dröjde
han länge utan skyndade till tärnornas kammare,
där han annars sällan visade sig. Här förvarade
fru Elfrida i ett bonat skåp sin sons högtidskläder,
och här fanns en spegel av slipat stål, vari tärnorna
gärna speglade sina anleten. Erland öppnade skåpet,
framtog de dyrbara skrudarne av utländskt
tyg med prydliga silverhäkten och iklädde sig en
sådan. Han kammade sitt ljusbruna hår, så att
lockarne föllo i långa vågor utför hans axlar. För
vem han smyckade sig, visste han men ingen
annan. När han var färdigklädd, kastade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
