Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erland och Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bågen över axeln, lockade på Käck, sadlade sin
häst och red bort över fallbryggan inåt skogen;
fru Elfridas och tärnornas blickar följde honom,
ty han var ståtlig på den dansande hästen, som
pryddes av ett grant täcke. Men fru Elfrida gick
in i salen och tillkännagav för riddaren, att Erland
ridit bort och svårligen vore att hemvänta förrän
följande dagen; helt säkert hade han tagit vägen
till Ulvåsa, herr Gudmund Ulvsax’ gård, ty varför
skulle han smyckat sig så, om ej för den fagra
jungfru Helena, sin tillämnade brud?
Men den, på vilken Erland minst tänkte, var
Helena Ulvsax, ehuru en ungmö med vänare kinder
och klarare blå ögon ej fanns i Virdaland. De
kinder, på vilka Erland tänkte, voro bruna; de
ögon, som hans själ solade sig i, voro mörkbruna,
och flickan, som han prytt sig för, hette ej Helena
utan Singoalla.
Fru Elfridas gissning sannades ej, ty kort
efter solnedgången sågs Erland åter rida över
fallbryggan. Han hade strövat i skogen och varit
i grannskapet av svedjelandet och mellan träden sett,
huru det främmande folket arbetade med tältens
resande, hästarnes fodring och matens kokande.
Han hade sett och hört barnens stojande lek kring
eldarne. Men ända fram hade han icke ridit.
Tanken på Singoalla hade lockat honom dit, men
han kände nu rädsla för att se henne. Detta gjorde,
att han efter mycken tvekan med oförrättat ärende
vände sin gångare mot hemmet. Men Käck, som
ej lät binda sig av villrådighet, hade sprungit in
i lägret, kanske lockad av åhågan att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
