Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erland och Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är gammal. Låt mig dock se vecken i din hand...
fast nej, jag vill icke se dem... om du varder
olycklig, skulle det smärta mig. Ack, vilket hår
du har – Singoalla förde handen genom Erlands
lockar – det är icke svart som mitt och mina
fränders.
Så talade hon, och hennes tal flög från det
ena till det andra. Hon talade om sitt folks färder
och huru glad hon var, när hennes fader och
hans män kommo överens, att mötesstället mellan
de åtskilda banden skulle vara på Erlands fars
ägor. Egentligen var det Assim, som hade föreslagit
detta i männens råd, och Assim hade gjort
det på Singoallas intalan. Dock anade han ej, att
Singoalla ville detta för Erlands skull; annars hade
Assim visst icke uppfyllt Singoallas önskan. Och
medan hon sade detta, smekte hon Käck, som nu
visade sig vänlig, ty i lägret hade han aftonen
förut delat Singoallas måltid, och det var hon,
som prytt hans hals med kransen, ehuru han väl
icke förstod att fästa värde på prydnaden.
Erland visade nu Singoalla en röd pärla och
en vissnad blomma; den ena sade han sig ha
hittat på svedjelandet, där hennes folk även nu
tältade; den andra hade han tagit från bäcken,
som fått henne av Singoalla.
Men flickan ryckte den vissnade blomman
från honom och kastade den åter i bäcken.
– Jag vill giva dig friska blommor, sade hon.
Låt oss plocka i kapp!
Erland ingick på leken, och de plockade i
tävlande iver blommor vid bäckens rand. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
