Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erland och Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämförde de för att se, vilken plockat de flesta,
och då visade sig, att Erlands samling var den
större, ty han hade repat händer fulla och utan
urval; men Singoallas var den vackrare.
De satte sig på kullens sluttning för att ordna
och med böjligt gräs sammanbinda blommorna
till kvastar. Detta gick illa och långsamt för
Erland, men Singoalla hade en egen smak att
hopsätta blommorna, så att deras olika färger
bröto sig vackert. Den konsten hade ingen lärt
henne, men hon kunde den ändå. Då blomsterkvastarne
voro färdiga, bytte Erland och Singoalla
med varandra, och flickan var icke missnöjd med
Erlands, fast den var ojämn, ruskig, illa
hopkommen. Slutligen sade Singoalla, att hon nu
måste återvända till lägret, ty annars skulle hennes
fader, Assim och kvinnorna undra, var hon vore,
och söka henne. Det ville hon icke.
Då sade Erland:
– Du må gå, Singoalla, men jag vill, att du
varje dag skall komma hit, så att jag får se dig.
Singoalla eftertänkte en stund och sade:
– Ja, vi skola mötas varje dag; men bäst är,
att vi mötas här, då solen gått ned. Det är bland
oss en sed, att de unga flickorna vandra ensamma
en stund om kvällarne, ty därigenom få de
spådomsande. Jag säger till min far i morgon afton:
Jag vill gå ut i skogen och lära framtidssyner.
Då svarar han: Gå ... och jag smyger hit. Ser
du, skymningen är god även därför, att om Assim
eller kvinnorna äro i grannskapet, se de oss icke.
Assim vill gärna följa mina spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
