Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skymningen vid skogsbäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jag var elak mot dig. Varför vill du icke
sjunga nu? Är du sorgsen?
– Ja.
– Varför är du sorgsen? Har jag förtörnat
dig?
– Du! Nej, Erland! Jag vet icke, varför
jag är sorgsen... Dock, måhända är det därför,
att vi en gång skola skiljas...
– Skiljas! utbrast Erland bleknande. Vill du
icke alltid stanna här?
– Jag ville alltid vara hos dig, men jag måste
följa min fader. Ja, när jag tänker därpå... ser
du, jag har icke tänkt därpå förut... men nu tror
jag, att jag skall dö, när jag skiljes från dig. Jag
vandrar långt, långt bort, allt längre bort från dig,
Erland. Då du kommer hit om kvällarne, är Singoalla
icke här; men hon längtar hit och skall dö av
sin längtan. Kanske skall du gråta, Erland, och
ropa mitt namn, och jag kan ändå icke komma...
Singoallas ögon fylldes av tårar, och snyftningar
hävde hennes barm.
Erland var blek och stum. Han hade förut
icke tänkt på skilsmässans möjlighet. Han släppte
Singoallas hand, och tårar framträngde även i
hans ögon, ty den mystiska kärleken hade enat
deras hjärtan, så att glädje och smärta och pulsslagens
gång voro desamma hos båda. Men då
Singoalla såg den fuktiga glansen i Erlands ögon,
ville hon le för att göra honom glad, och hon
sade:
– Var icke ledsen! Då Singoalla är borta,
skall du snart glömma henne och åter vara lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
