Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvekampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tvekampen.
Men vilken är den skepnad, som uppstiger i
det bleka månljuset och med sin tysta närvaro
hotar de älskande?
Singoalla spritter till och ropar: – Assim!
Ett dovt, smärtsamt skratt svarar till hennes
rop.
Erland flög upp och drog sin jaktkniv för att
gå mot främlingen. Singoalla fattade om hans
väpnade hand, men han ryckte sig lös. Den svarte
Assim såg kniven glimma i månens sken; han avkastade
sin kappa, gjorde ett språng tillbaka,
medan hans hand sökte dolken i bältet, och han
sade:
– Hövdingens dotter och slottsherrens son!
Stackars Singoalla! Kvinnorna i lägret skola håna
dig och männen förakta dig!...
Och i det han talade så, slungade han dolken
mot Erlands huvud. Men Assims hand felade;
vreden och skymningen bragte den skicklige dolkslungaren
på skam. Erland gick emot honom med
höjd kniv. Assim gjorde ett språng tillbaka, ett
vigt språng: han sträckte ut sina armar, hans
svarta öga följde det hotande vapnets rörelser,
fingrarne öppnade sig för att i rätta ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
