Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänger i gördeln, är det enda ting av värde, som
han medtagit från sin faders borg.
Främlingarnes hövding hade sagt till riddar
Bengt och patern, att hans folk skulle avtåga
följande dag vid middagstiden. Han hade kanske
sina skäl att säga så till dem; till Erland hade
han sagt: – Kom före midnatten, eller du kommer
för sent.
Allt var redan färdigt till uppbrott, då Erland
kom till svedjelandet. Oroligt hade Singoalla
väntat honom. Nu mottog hon honom med ett glädjerop,
där hon, insvept i en brokig kappa, satt i
sin faders vagn på en bädd av täcken och själv
tyglade de små lurviga kamparne, som otåligt
skrapade marken. Bakom stod en lång rad vagnar,
förspända med hästar eller oxar och fullastade av
kvinnor, barn och bohag. Höljda i sina kappor
stodo de gifta männen bredvid vagnarne, envar
vid sin vårdnad och sin egendom. De unga ogifta
karlarne bildade en med spjut, bågar och knivar
väpnad eftertrupp. De övergivna eldarne belyste
tavlan. I spetsen för vagnarne voro blossbärare
ställda.
Hövdingen vandrade tillbaka från sina egna
packvagnar, som började raden, ned till den sista
för att övertyga sig, att allt var rätt. Han hade
häftigt sporrat sitt folk till ilfärdighet, hans blick
var orolig, och han, den annars så djupt bugande,
hade nu knappt givit sig tid att hälsa sitt bands
nya medlem, sin dotters make och riddarens son,
med en vårdslös nick. Detta märkte Erland knappt,
ty han hade endast öga för Singoalla. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
