Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viskade något i hövdingens öra. Dennes ansikte
mörknade än mer, och hans ögon sköto en orolig
blick. Han sade intet, men han kallade några av
de äldre männen till sig och utdelade med låg röst
befallningar.
Emellertid skred tåget uppför den skogklädda
kullen. På toppen var en slätt. Här frånspändes
dragarne, vagnarne ställdes i en ring och
hopbundos med rep, så att de bildade en vagnborg.
Där inom samlades nu folk och hästar. Vapen
framtogos och lades i en hög kring en väldig ek,
som stod mitt på den gröna planen. Undrande
frågade Erland hövdingen, vad detta skulle
innebära.
– Varsamhet höves ett folk, som har många
fiender, svarade denne och gick så till ett hemligt
rådslag med de äldre männen, medan de yngre
fodrade hästarne, och kvinnorna buro vatten från
en källa eller tillagade middagsmåltiden.
Kring Singoalla samlade sig stammens unga
flickor; de glammade muntert och sågo med
förstulna blickar på den blonde ynglingen, som de
alla funno vacker och i hjärtat åtrådde att äga till
man. – Du är lycklig, Singoalla, sade de, och
Singoalla nickade glatt. Men bland de unga flickorna,
som talade med Singoalla, var ingen av Assims
systrar eller fränder. De voro samlade för sig
själva, och Assims moder var mitt ibland dem.
Under tiden granskade Erland de vid eken
lagda vapnen, spände bågarne för att fresta deras
kraft, undersökte eggen på svärden och sjöng en
munter visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
