Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giftdrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som snart förekom honom hemlighetsfull och
förskräcklig. Denna flicka var Singoalla.
Stundom undföll Singoallas namn hans läppar;
men det skedde tanklöst, och ljudet av detta namn,
förut så älskat, trängde då, liksom hade det
kommit ur en annan mun, helt främmande in i hans
själ och fyllde honom med ångest.
Han påminde sig oredigt det äventyr, han utstått
i det vandrande folkets läger; han kände
sina armar bundna och såg en dolk måttad mot
sitt bröst. Men handen, som syntes honom föra
denna dolk, tillhörde än en mörk man med hemska
ögon, än en trolsk flicka, och denna flicka var
Singoalla.
Dock lekte hans inbillning även med spillror
av ett skönare förflutet. Han såg sig stundom
försatt till kullen vid bäcken och plockade där
blommor i sällskap med en flicka, som föreföll
honom ljuv och älskvärd.
Men denna kvinnobild bar icke Singoallas utan
Helena Ulvsax’ milda drag. Och detta var icke
underligt, ty Helena Ulvsax vakade ofta vid den
sjukes säng, och hans ögon avspeglade då hennes
anlete.
Äntligen var Erland så återställd, att han
kunde gå ut. Stödd på sin moders arm och ledsagad
av den ljuslockiga Helena vandrade han
in i den doftande skogen och insöp himmelens
friska luft. Tillfälligtvis, eller måhända av vana,
gick han den stig, han själv banat, till kullen vid
bäcken, hans förra mötesställe med Singoalla.
Granen susade som vanligt på kullens topp, bäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
