Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Tror ni det, fromme fader? sade Erland.
Måhända är det då byggmästaren, som nu går
över jordens grund och röjer marken för den nya
byggnaden?
– Vad menar du? sade munken.
– Jag menar pesten, den svarta döden, böldsjukan,
som härjar världen. Jag har förut sagt
er, vad jag såg i Tyskland, Italien, Frankrike, ja
vart jag ställde min kosa. Då jag återvände hit,
lämnade jag bakom mig en kyrkogård, alla söderns
land, full av jämmer, död och förruttnelse.
Människorna dogo icke annorlunda än säden faller för
lien. Lübeck var den sista stad, jag såg i romerske
kejsarens rike, ty där inskeppade jag mig åter till
Kalmar, och på Lübecks gator lågo nio tusen lik.
Jag har hört omtalas städer, där hundra tusen
människor dogo inom få dagar. Är ej detta
byggmästaren, som vandrar över jordens grund och
röjer marken för den nya byggnaden? Skall
icke ordningen snart komma även till oss?
– Miserere, Domine! Herre, förbarma
dig! mumlade patern med sammanknäppta händer.
– Se, fortfor riddaren och pekade mot fönstret,
se dessa droppar, som falla mot rutorna och
glida som i bäckar ned! Måhända ha de moln,
som alstrat dem, drivit hit från söderns
pestsmittade bygder, där de uppsupit giftångorna
från de lik, som hölja jorden; måhända äro dessa
moln mordängelns mantel, som fladdrar över våra
huvuden; måhända bär varenda av dessa droppar
i sitt sköte fröet till de levandes förintelse.
Vem vet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
