Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Herre, förbarma dig! viskade munken.
Mörkret i bokrummet ökades av de svarta
skyar, som drogo över himlavalvet. Då och då
ljungade en blixt genom rymden och kastade ett
bländande sken i rummet. Det var, som om en
röst från himmelen sannat riddarens hemska
gissning.
– Det går en sägen, fortfor denne, att pestens
ankomst till en ort bådas genom en syn. Man
ser tidigt på morgonen en gosse inträda genom
stadsporten med en räfsa i handen. Räfsar han
utanför ett hus, där dö många. Stundom följes
han av en flicka, som bär en kvast, och sopar hon
utanför ett hus, där dö alla. Men detta är väl
bara en saga. Visst är, att de flesta människor
tro yttersta domen nära och därför testamentera
sin egendom till kyrkor och kloster.
– Du sade sant, det är byggmästaren, som
röjer marken för sitt nya hus. Erland, när jag
såg dig anlända hem och såg den vita mantel med
rött kors, som höljde din rustning, då sade jag
till mig själv: Se där en stridsman, som vigt sitt
svärd åt trons utbredande, sin lekamen åt
späkningen, sin egendom åt kyrkan, sitt allt åt Gud!
Jag trodde, att du avlagt en andlig riddarordens
löfte, att du var munk och krigare i en man. Jag
gladde mig däråt, ty det var sådan jag drömde
mig din framtid, då du var gosse; det var detta
mål jag ville, att du självmant skulle söka. Väl är
icke allt detta uppfyllt; du har kämpat mot de
otrogna i Lithauen men är en världslig man: du
har maka och son. Vet, unge riddare, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
