Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, sådan är han icke. Min moder sade,
att han är ung, vacker och skägglös.
Vad vilja dina ögon? frågade riddaren,
som suttit tyst med pannan lutad i handen. Hans
röst var sträng, då han gjorde frågan.
– Är du riddar Erland! frågade Sorgbarn.
– Ja... och du, landstrykare, vem är din
fader och vem din moder? Du har sagt mycket
men icke detta. Ditt tal har varit långt och
slingrande som en ål. Det har runnit bort utan att
lämna spår. Vem är du själv? Av allt, vad du
sagt, vet jag ingenting.
Nu började pater Henrik i väl valda ordalag
föreställa riddaren, att detta ej var rätta sättet att
bemöta en pilgrim, ung och värnlös som denne
och kommen i så underbart ärende. Icke allena
för pilgrimens egen skull, ej blott för hans faders
och moders, ej heller endast för klostrets, utan
förnämligast för att se, om ej Gud med detta ville
bevisa ett underverk, vore det riddar Erlands
skyldighet att emottaga pilgrimen i sitt hus och låta
honom sova på sin matta. Vore villfarelse eller
svek med i spelet, skulle väl detta snart röjas,
om icke förr, så efter de hundra dagarnes förlopp.
Patern tillade, att Sorgbarn skulle denna natt
vila i klostret, men att om riddaren för den
bestämda tiden ville taga honom till tjänare, skulle
det fromma verk, som barnet med denna tjänst
uträttade, följande morgon invigas med en
högtidlig mässa i klostrets kapell, vilken riddaren
och fru Helena inbjödos att övervara.
– Nåväl, svarade riddaren, det må så bliva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
