Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högligen överraskande. Riddaren vände sitt
ansikte mot patern och sade:
– Min gamle lärare, jag blygs, när jag säger
det, och jag förstår det icke själv, men detta barn,
om det är ett barn, förvirrar mig, skrämmer mig,
uppjagar stygga minnen och inbillningar. Du hör
ju, att han sjunger! Tro mig, det är en trollsång.
Vet du vad? Jag hörde i min gossetid en
landstrykare, den gången en gubbe, sjunga en
trollsång, en som gjorde mig halvgalen av lust att
rusa in i mannaskaror och slå och döda och dödas.
Han sjöng om Satan, som han kallade Oden, i
spetsen för svear och göter, våra olyckliga
hednafäder, eggande dem till kamp, förmodligen mot
kristendomens stridsmän. Han sjöng om pilforsar,
störtande ned i spjutskogar, om ett vapenhav,
vältrande skriande böljor, piskade av valkyriestormen
och skimrande i svärdens ljungeldslågor.
Jag såg, ja, jag såg Satan på den åttafotade
helveteshästen. Gråa moln och blåa himmelsflikar
fladdrade från hans axlar. Jag hörde hans rop
mitt genom stridslurar, dånande som domsbasuner.
Minnet skär mig genom märg och ben. Jag var
förtrollad, förhäxad, utom mig. De kringstrykande
sångarne äro ett farligt folk. Väl, att de nu i
det närmaste försvunnit. Den här pojken är av
deras yngel. Tysta honom!
Sorgbarns sång var vemodig och omfattade
endast några toner, som bildade en enformig,
ödslig och främmande melodi. Om riddaren och
patern velat lyssna till Sorgbarns sång, skulle de
på en mellanstund, då åskan var tyst, kunnat höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
