Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande ord, ledsagade av glasbitarnes klang,
regnets sorl där ute och klockornas dån från tornet:
Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne
hän över skummande sjö, över susande skogars mörker,
tranan skriar på ödsligt skär,
falken dväljes i klyftans skygd;
trött att jaga han gömt sin näbb
vingens av skurar tyngda dun.
Solen gick ned, det svartnar så djupt under gran och fura,
regnet sorlar och ränniln suckar i bergets mossa,
molnet löser sin sorg i gråt,
sonen vilar på moderns sköt,
molnets son och hans sorgsna moder
längta och svinna i tårar hän.
Dessa ord sjöng Sorgbarn, men innan han
slutat sin sång, steg riddaren upp, gick fram till
honom och trampade glasbitarne i smulor.
– Hör du icke åskan? sade han och fattade
gossen häftigt i armen. Vill du gäcka Guds röst
i stormen? Var har du lärt seder? Höves det
ej den fromme att korsa sig och böja sitt huvud
för blixten? Är du en hedning?
Sorgbarn såg på sitt smulade klangverk och
sedan på riddaren.
– Får jag tjäna dig i hundra dagar eller icke?
frågade han, likasom han ej förstått riddarens
vrede.
Denne släppte hans arm och kunde knappt
uthärda hans blick men svarade:
– Du må komma, ty det lyster mig se, vem
du är. Men dessa hundra dagar skola icke varda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
