Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddaren och pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför sällan i ansiktet. För att undvika sin
påtvungne tjänare vistades riddaren mer än vanligt
i skog och mark; han jagade, fiskade, besökte
underhavande och tillsåg deras arbeten på åker
och äng. Då hade Sorgbarn sina lediga stunder,
och dem nyttjade han till att vandra i skogen,
varunder Käck vanligen följde honom, eller att
sitta ensam i en öde tornkammare, där ett
sönderblåst fönster gav honom ämne till ett nytt
tonverktyg; vid det sjöng han då sina vemodiga och
besynnerliga visor, diktade av någon inom honom.
Sorgbarn fick vid dessa tillfällen vara ostörd, ty
man trodde, att han i sin ensamhet väntade på
uppenbarelsen, var han nämligen skulle finna de
rövade klosterskatterna. Men om natten vilade
Sorgbarn på mattan innanför riddar Erlands dörr,
och denne åhörde otåligt under sömnlösa timmar
suckarna, som pressades ur gossens barm.
Om aftnarne, då riddaren satt i salen hos
sin fru, var Sorgbarns plats i ett avlägset hörn.
Fru Helena talade ofta till gossen vänliga ord;
men hans ansikte lyste aldrig av glädje. Dock
förstod han hennes välvilja; det märkte hon i
hans ögon. Men när riddaren, som ofta hände,
tog sin son, den lille Erland, i famn, lät honom
rida på sitt knä eller smekte och kysste honom,
då kvävde Sorgbarn snyftningar men lät tårar
rinna, ty tårar höras icke, och mörkt var hörnet,
där Sorgbarn satt.
Så kom den tionde dagen av Sorgbarns vistelse
på Ekö. Riddaren hade rott ut på sjön att
fiska; Sorgbarn gick till skogen. När riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
