Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hemliga kraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemliga kraften allt djupare in i hans väsen, från
årsring till årsring; och allteftersom hon
inträngde, livades på nytt de vissnade och förgätna
lidelserna, svällde de åter av save ur minnets rot.
Erland vart densamme han var för tio år tillbaka,
då han plockade blommor vid bäckens rand med
den bruna flickan. Skuggan, som dvalts i hans
själs avgrund, steg upp i känslans ljusaste dager;
ungdomskärlekens känsla, den ljuvaste, den som
annars aldrig återvänder, ilade genom hans
varelse, och han tänkte, han kände Singoalla.
– Sorgbarn, sade riddaren, då de hunnit ett
stycke in i skogen, låt oss sitta ned och vila.
Natten är så skön. Ser du stjärnan, som glänser
där uppe över ekens topp? Jag älskar dig som
en son, som om du vore min lille Erland; ja, jag
älskar dig mer, bleka barn, och jag ser i din själ,
att du älskar mig. Det är så skönt, så friskt i
natten. Vart för du mig, Sorgbarn? Jag följer
dig till världens ände.
– Jag för dig till min moder.
– Bor din moder i skogen?
– Ja.
– O, att du vore min son! Är du icke min son?
– Jag är din son, svarade Sorgbarn, häpen,
rörd och förvirrad över dessa ljuva ord.
– Vem är din moder? Är det Singoalla ...
Singoalla ... Singoalla?
Klangen i hans stämma vart mildare och
mildare.
– Ja, min moder är Singoalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
