Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hemliga kraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barm, hennes pannas vemod dolde sig i de magra,
genomskinliga händerna.
– Singoalla, upprepade Erland, och tårar
framträngde under hans ögonfransar.
Singoalla svarade ej; hon stod likt en bildstod,
men hennes barm och suckar förrådde liv.
Riddaren lyfte Sorgbarn i sin famn och gick
ett steg mot Singoalla. Deras huvuden lutades
mot varandra: Erlands bruna lockar blandade sig,
som fordom, med de svarta böljor, som svallade
kring Singoallas panna.
Det är tyst i grottan. Var äro nu kvalen,
vreden, de bittra minnena, som bodde där inne,
de hemska suckar, som genljödo där, de vilda
rop, som gåvo sig luft ur Singoallas bröst, då
hennes förtvivlans börda vart henne odräglig? Nu
hördes endast sakta snyftningar. Erland lägger
sin arm kring Singoallas liv och viskar – hon
hör icke vad, men det ljuder, som när en
vindfläkt vaggar sig till ro i björkens krona.
Men utanför grottan glimma Assims ögon.
Han skär tänderna av smärta. Han vill Singoallas
lycka, men för honom, den förskjutne, att se
denna lycka! Bättre vore det för honom att dö
i eld.
Singoalla för sin hand över Erlands ansikte;
hon frågar viskande, med tårfyllda ögon, ömma,
underliga frågor:
– Vi är du så blek, Erland? Varför vissnade
dina kinders rosor? Vart flydde din ungdom?
Jag drömde, att du ännu var sjutton år.
Erland, har du lidit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
