Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hemliga kraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kunde ej tala, endast sucka och känna
varandras närvaro, halvt vakande, halvt drömmande.
Men Sorgbarn satte sig vid bäckens rand,
skådade stjärnorna, som speglade sig däri, och
sjöng för dem.
Så skredo stunderna, och stjärnorna, den ena
efter den andra, slocknade i västerns töcken. Grå
dimma blandade sig med mörkret; marken
fuktades av arladagg.
Då gick Sorgbarn till sin fader, lade sin hand
på hans skuldra och sade till honom:
– Natten lider. Stig upp och följ mig!
Riddaren vaknade smärtsamt ur sin halvslummer;
hans vilja var underdånig Sorgbarns;
han måste lyda.
Detta gjorde Sorgbarn, ty det var redan långt
förbi midnatt, och den hemliga kraften, genom
vilken Sorgbarns själ rådde över riddarens,
började slappas. Det kände gossen av kyla och
matthet i sina lemmar.
– Moder, sade han till Singoalla, kom! Jag
är matt och fryser. Vi måste skynda.
– Säg farväl, o moder. Vi måste skynda,
upprepade Sorgbarn ängsligt.
Singoalla steg upp.
– Farväl, viskade hon till riddaren.
– Nej, nej, sade riddar Erland, här skola
vi stanna evigt.
– Vi träffas åter. Farväl!
– Fly, moder! Stanna ej! bad Sorgbarn.
– Kom, sade gossen, du skall följa mig,
fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
