Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dag och natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon likväl återkomma i din själ, någon gång, i
en enslig stund, så minns henne icke som en
hämnande, hednisk, ej heller som en sörjande
kvinna, utan minns henne som den förlåtande,
som glädjes åt den natt av kärlek, du skänkte
henne i grottan och vid bäckens rand! Din
levnad skall med Helenas flyta som en lugn älv
genom gröna ängar, under svalkande skuggor.
Din Erland skall växa upp och vara din ålders
glädje. Ditt hus skall länge äga bestånd och din
Guds välsignelse vila däröver.
– Farväl, Erland! fortfor hon. Farväl, gosse
vid bäcken! Farväl, min första och enda kärlek!
Farväl, min lycka och olycka! Välsignad vare
du, min make! Välsignad du, min fröjd, mitt
solljus, min ande, mitt allt!
Och Singoalla tryckte den kyss, hon tänkte
den sista, på Erlands läppar och ilade bort.
Utöver Erlands kinder strömmade tårar; han
vred sina händer och ropade hennes namn; men
hon var borta, och Sorgbarns kraft fängslade
Erland vid stället.
Då utbrast Erland i sådana verop, att det
skar genom Sorgbarns märg. Den lille darrade
och kände sin kraft minskas, sin vilja slappas, sitt
hjärta smälta.
– Sorgbarn, ropade riddaren, jag krossar dig,
om du icke svär vid Gud att nästa natt, varje natt
återföra mig till Singoalla!
– Jag svär, suckade Sorgbarn, nästan medvetslös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
