Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sista nattvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin naturliga sömn. Det hörde Sorgbarn av
hans andedrag.
Då smög pilgrimen till riddarens säng, och
hans små magra händer rörde sig som
genomskinliga skuggor över den vilandes panna ned mot
hans bröst...
Men endast några sekunder. Riddaren satte
sig upp.
– Nu verkade kraften hastigt, sade den lille
till sig själv. Stig upp och följ mig! manade
hans milda röst.
Riddaren steg upp. Sorgbarn fattade hans
hand, förde honom nedför trappan, över det
skummande sundet och in i skogen.
– Det är en ryslig natt, sade gossen, vars
lockar fladdrade för vinden. Hör, huru det tjuter
omkring oss! Det blåser så kallt. Tänk, om
träden falla över oss, fader! Låt oss skynda!
– Vart förer du mig? frågade riddaren betänksamt.
– Till vem annan skulle jag föra dig än till
min moder, till Singoalla? sade Sorgbarn,
förundrad över frågan.
– Singoalla är således din moder?
– Ja visst ... Vad du i afton talar besynnerligt!
Riddaren måtte insett, att hans frågor icke voro
rätt ställda, och att här vore klokare att tiga
än tala, ty han vandrade länge tyst vid pilgrimens
sida.
Så kommo de allt djupare in i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
