Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vad! utropade rösten, lever ni ännu, herr
riddare? Eller är det en villa, som gäckar mitt
öra?
Porten öppnades, och den tjänande klosterbroderns
bleka, avfallna ansikte, nu stämplat med en viss
förundran, visade sig vid skenet av en lampa, som
han höll i handen.
– Broder Johannes, sade riddaren, räds icke! Jag
är ej en vålnad utan en levande människa, så
märkvärdigt det än vill synas både dig och mig, ty
varthän mitt öga skådat, är fältet så väl mejat,
att knappt ett strå står upprätt.
– Allt är förvandlat, sedan jag sist såg er, herr
riddare. Vill ni stiga in i denna dödens boning, så
är ni under detta tak den ende levande jämte mig.
– Nej, svarade riddaren, jag har avlagt ett löfte
att icke inträda under ett av människohänder byggt
tak. Dödens boning är för övrigt här ute lika väl
som där inne. Världen är en kyrkogård, och du synes
mig, broder Johannes, såsom en, den där, ännu levande,
jordats i densamma. Så förekommer jag mig själv även.
Visst är, att mitt hjärta är dött och begravet och
ej kan känna någon sorg mer.
– Väl det! Din barm skulle annars icke kunna rymma
all din sorg. Vet du, att din maka är död, att dina
trognaste tjänarinnor avlidit, att din fader och
lärare, pater Henrik, icke mer är ibland oss? Har du
sett den kolade återstoden av ditt slott, herr riddare?
Allt är fåfängligt, allt, allt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
