Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Singoalla dramatiserad (fragment)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ännu, ruvande på hämnd och mord,
frambryta stundom under nattens timmar
att mana storm utöver stilla ängder,
att reta floder över deras bräddar,
bevinga klippor emot vigda tempel
och gjuta syndigt tal i sömnens öra –
ha aldrig dessa uppträtt för din syn
för att med rysliga gestalters sanning
till vanvett skrämma eller ock med skönhets
antagna sken till lust och synd förföra
den arme, som de finna på sin stig?
Erland. (Undvikande.) Å nej, just icke.
Patern. O, så tacka himlen
och änglaskaran, som i natten vakar!
Själv, må du veta, har jag prövat sådant.
Erland. (Livligt.) Ni, fader? Men berätta vad ni sett!
Patern. Sett har jag föga men har hört dess mera,
med egna öron hört. Förstår du mig?
Rätt mången natt, sen jag min vila helgat
med sång och bön, har i den trånga cellen
jag plötsligt väckts av hiskeliga toner
här utifrån, som ingen mänsklig strupe
har kunnat alstra: ljud av hemsk förtvivlan,
med hån och avgrundsglädje rysligt blandad.
Erland. Och sen?
Patern. Mer har jag icke att förtälja.
Erland. Vad tror ni detta var?
Patern. Jag vet det ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
