Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bilder af Unaman, Sunaman oeh Vinaman,
de tre blodsvittnena, vördnadsbjudande, om
än icke vackra att åse. Med sina mot
höjden sträckta armar borde de nedkalla
välsignelse öfver Ekö slott.
Holmen omgafs af ett pålverk. En
fallbrygga förenade den med fasta landet.
Tiden hade målat slottet i grått och
brunt. Det såg ut som om det gömde på
hemligheter, forntida och framtida.
Tystnaden, som vanligen rådde där, kändes som
påbjuden för att icke störa ett rufvande på
minnen och aningar.
Insjön speglade furuklädda
gråstensbranter. Den mörka barrskogen sträckte
sig vida åt alla håll. På ett ställe sänkte
sig stranden öppen mot sjön. Där
skymtade mellan däldens björkar den trappvis
stigande gafveln af ett kloster.
Dess stenfot finns ännu. Jag har suttit
där en senhöstdag under tungsinta skyar,
medan fuktiga vinddrag än prasslade, än
suckade i den bleka strandvassen. Döda
och döende örter dvaldes vid mina fötter;
men en stålört, en styfmodersblomma
bevarade ännu en senkommen flyktig fägring.
Förgängelsefärger bredde vemod öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
