Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gästabuden voro lysande, ty guldstickade
bonader höljde då salens väggar, och
dyrbart husgeråd borden, och källaren
skattades på kostbara drycker. Men ehuru glädjen
ej var dämpad, hade den likväl afmätta
later. Gästerna visste icke hvarför, men
de kände något högtidligt, äfven när de,
lagom druckne, leddes till sängs. Själfve
herr Gudmund Ulfsax, närmaste grannen,
som plägade hojta snarare än tala och svärja
mer än välsigna, när han fått ymnigt af öl
och vin inom vesten, var på Ekö höfvisk,
måttfull och siratlig i ord och åthäfvor och
lallade där, sedan han blifvit nedbäddad,
med aktningsvärdt försök till andakt sin i
barndomen inöfvade, till ordaförståndet
honom mörka latinska kvällbön, när han icke
utbytte den mot morgonbönen.
Riddar Bengt var en mångpröfvad man.
Han hade stridt under Mats Kettilmundsson
för de olycklige hertigarnes sak och i
Skåne mot de holsteinske herrarne. Nu
gammal och grå, skötte han faderligt och
klokt sina husbondeplikter. Vinterdagarne
höll han sig mest i slöjdkammaren med
Olof Hallstensson, dannemannen, som
snidat altaret i sockenkyrkan. Där arbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
